Byggnad och restaurering
Gestaltningsmässigt står Skokloster i princip som en ensam företeelse i svensk arkitekturhistoria. Slottet utgörs av en av längor fast formad fyrkant kring en inre gård, inskriven mellan fyra slanka hörntorn. Under ett antal år från 1646 hade pråmar sommartid fört byggnadsmaterial till sätesgården Skokloster. Det gällde i första hand upplag av gråsten, tegel, sandsten och kalk för stommens uppförande.
I januari 1654, innan tjälen ännu gått ur jorden, var ett antal dalkarlar på plats för att gräva grunden till den första byggnadsetappen. Den omfattade den östra delen av slottet som vetter mot Skofjärden. Att vi så nära kan följa byggnadsprocessen beror till stor del på den bevarade brevväxlingen mellan Wrangel och slottets byggnadschef Hindrich Anundsson, som hela tiden rapporterade om byggets fortskridande. Byggnadsarbetena med slottets yttre var färdigställda 1668. Den oinredda festsalen på västra sidan står ofullbordad sedan byggnadstiden. Vi kan här se slottets konstruktion med material och en del verktyg.
Under första hälften av 1700-talet fortsatte dåvarande ägarna att fullfölja diverse inredningsarbeten och snickeriarbeten.
Efter Magnus Brahes övertagande 1826 av Skokloster blev det föremål för dess kanske största upprustning,det gällde både själva byggnaden och omgestaltningen av interiörerna.
Under 1968 (efter svenska statens köp) genomfördes en teknisk besiktning av slottet som visade på ett eftersatt underhåll, och att nya insatser var av nöden. I första hand gällde det arkadgångens pelare runt bottenvåningens gård och därnäst rötskador i vindens takstolar samt fasadernas puts. Skoklosters slott stod helt fritt från all form av moderna ingrepp även när det gällt 1900-talets underhållsarbeten. Målsättningen var att hantera slottets fysiska materialitet så varsamt som möjligt.
Syftet var att inte tillföra starkare konstruktioner än omgivningen tillät. T ex hanterades kalkputsens sammansättning så att den skulle kunna samarbeta med bevarad puts från Wrangeltid. tio år tog det att återupprätta gammal byggnadsteknik, material, verktyg och metoder. Kanske har ändå det viktigaste varit att behålla den atmosfär av åldrandets patina, av tidens obevekliga gång i slottets långa och spännande historia – att respektera dess årsringar. Arbetet bidrog dessutom till att etablera ett nytt ideologiskt förhållningssätt i svensk restaureringshistoria. Restaureringen leddes av Ove Hidemark.
Ur Ove Hidemarks artikel Slottsbyggnaden berättar i Skoklosters slott under 350 år.